Var ska jag börja...? Har tagit ett beslut igår, har haft något som legat och gnagt i mig ett bra tag. Något som jag inte pratat med om till mer än Andreas, av vilken anledning vet jag ej, har väl inte velat tynga ner någon annan med mina problem. Men nu vill jag i alla fall berätta det här, mest för min egen skull, för att slippa förklara för andra, vill att ni ska förstå mig och hoppas alla ni i min närhet kommer att stötta mig i detta beslut för är inte någon liten sak för mig.
Jag har beslutat att ta ett uppehåll från sjuksköterskeutbildningen. Anledningen är enkel - jag känner inte riktigt att det är rätt för mig. Jag var lite halv osäker när jag började studera förra våren men hade en bild av att detta skulle lägga sig med tiden - vem vet egentligen vad de vill bli när de blir stora?! 2 av kurserna vi läst under utbildningen har varit super intressanta och jag har verkligen känt att detta är rätt, jag har lärt mig väldigt mycket och varit super stolt över mig själv, faktiskt känt mig väldigt duktig. Har inte haft något problem med att klara tentor eller uppgifter. Men så har vi kommit till de kurser som syftar med till omvårdnad, sjuksköterskans främsta uppgift.. Och jag har känt - NEJ, NEJ och NEJ - jag passar inte här, jag vill inte göra detta, detta är fel för mig. Inte haft något problem att klara dessa kurser heller och det är detta som gjort mig osäker - om jag nu är så duktig på detta, så varför skulle inte detta yrke passa mig? Men då kommer vi ju till det då att det är en sak att läsa det i en bok och faktiskt praktiskt utöva det.
Vi kommer på några veckor gå ut på vår första riktiga praktik och startar nästa termin med 10 veckors praktik och jag har på riktigt ångest över detta, vill inte lämna skolan, vill inte jobba med detta på riktigt. Jag har inte riktigt velat inse detta. Från början har jag räknat in så många oväsentliga anledningar till att gå kvar. Först och främst - är det inte ett stort misslyckande att hoppa av/ge upp? Vad ska folk säga/tro/tycka? Alla praktiska saker - vad ska jag göra istället, vad vill jag egentligen göra, ska jag bo kvar i Lund? Ekonomiskt? Det faktum att jag hittat världens bästa vänner här, ett helt gäng med underbara tjejer som jag inte för 5 öre är redo att lämna. Men efter många om och men har jag bestämt att jag inte kan räkna med dessa faktorer - ska jag utbilda mig till något jag inte vill på grund av detta? Och ett misslyckande kan det ju ändå inte vara att stanna upp, fundera och verkligen ge mig själv en chans att fatta ett klokt beslut! Har fått inbilla mig själv att jag är stark som klarar av att bryta upp och ta detta steg att jag ska vara stolt över detta och inte känna mig besviken.
Planen för tillfället ser ut som så att jag kommer läsa klart denna termin och prova gå på praktiken för att verkligen ge det en chans, ska ansöka om 1 temins uppehåll för våren vilket innebär att jag sedan kan hoppa på till nästa höst ifall jag känner för det. Jag har sökt in på några kurser till våren, företagsekonomi och handelsrätt för jag vill prova något annat och känner mig inte redo att lämna allt här, trivs i Lund och kommer sakna tjejerna för mycket. Efter detta kommer jag ta ett beslut, vill jag tillbaka till sjuksköterskeprogrammet ja då hoppar jag på igen och fortsätter. En stor del i detta beslut ligger även i att jag i flera år haft en dröm om att utbilda mig till hudterapeut och har av ekonomiska skäl sett bort från den drömmen men inte helt kunna släppa den. Men har på senare tid kommit fram till att det skulle vara en livsinvestering - som jag sa till Ida igår, man lånar pengar till bilar, hus och ja all möjlig skit, varför skulle jag inte då kunna investera pengar i min dröm? Så känner jag inte att sjuksköterska är något för mig kommer jag förmodligen ta något år hemma i norr för att jobba lite, skaffa en buffert och sedan utbilda mig till hudterapeut.
Detta är något jag bestämt väldigt nyligen och detta gör att jag inte funderat ut alla detaljer än och mycket kan hända på vägen men en tyngd har lyfts från mina axlar sedan jag tillät mig själv att göra fel, göra om och förmodligen göra rätt! Mitt vad det är så är vården mitt kall, om inte annat har jag gjort mig själv en björntjänst som tillät mig själv att stanna upp!
